Så var vi här igen. Inskrivna på Rikshospitalet. Och den där klumpen i magen gör sig påmind igen. Den som jag har lyckats att skjuta bort och gömma under nästan hela sommaren. För sommaren har varit så fin. Så mycket finare än vad jag trodde att den skulle bli. Så klart har den präglats av lite annorlunda dagar för Emil då han inte har fått cykla, hoppa på studsmattan och springa på svabergene på hytta. Men han har tagit det med ro och förståelse.
Den lilla mannen som nu har hunnit att fylla 8-år har fyllt dagarna med bad, blivit en hejare på att fiska, upptäckt ljudboksuniverset och spelat alla spel vi har i huset. Det kan verka som att han har haft lika stort behov för familjetid som resten av oss i familjen. Att spendera tid i hop med spel- och filmkvällar, laga mat tillsammans och äta glass på bryggan är ju faktiskt helt oslagbart.
Men så är vi här igen på en av de många kontrollerna som kommer prägla hans liv. Säger hej till den fantastiska sjukpersonalen som hälsar på honom med förnamn och som gör att han känner sig trygg. Vi är inne för att kolla så att operationen har gått bra, att allt har läkt som det ska och att “sugröret” som vi kallar det för har fäst sig ordentligt. Detta kollar vi med hjälp av kontrastvätska och CT. Men det innebär också en ny narkos och en ny oro. Om allt ser bra ut så ska vi snart in igen för att tömma cystan och sen är det bara att hoppas att det går länge tills vi måste göra det igen. Men det vet vi inte och klippkortet på Rikshospitalet innehåller nog flera klipp än vi önskar.
???? Sofia
