Sjukhusbanditerna är något som vi hittade på i den första rundan som vi var på sjukhuset. Det går egentligen inte ut på så mycket mer än att vi klär oss i pyjamas, kryper upp i sjukhussängen, äter godis och ser på film tillsammans. Men varje gång vi pratar om det så kommer filmtrailer rösten fram som säger “Sjukhusbanditerna slår till igen!”. Det bästa är att vi alltid börjar skratta. Så det är en fin ting. Bara oss emellan.
Stripes and stars
Härom dagen gick vi till inköp av nya pyjamaser. Han valde på rak arm dom fina randiga från Polarn o Pyret. Så nu står vi här med väskan packad och på något märkligt sätt glädjer oss till att vi kan använda dom ❤️
Jag väljer att tänka att det livet kastar mot oss måste ju göra oss starkare på något vis, eller hur? Men när blir man egentligen starkare? När går du förbi den magiska punkten där du tänker ” Oj det här klarar jag bra. Jag är stark!”? För helt ärligt så känner jag mig fasiken inte starkare, utan snarare svagare än på länge. Familjen är plötsligt i starten av ett väldigt brant berg som känns riktigt svårt att bestiga. Tänkte någonstans att vi kunde undgå att gå upp, men det har visats sig att det är det enda vägen att gå.
Tidigare så har jag alltid tänkt att det som kommer, kommer och vi får ta det på rak arm. Men nu när saker kommer som jag inte vill ska komma, så har jag inte lust att ta något på rak arm. Jag har inte lust att förhålla mig till det över huvudtaget. Möjligtvis bara sätta mig och tjura i ett hörn en stund tills det värsta har gått över. ????
Läs också: När livet tar en oväntad vändning
Dagarna går i ett och det är ingen skillnad på vardag och helg. Sova, jobba, äta, röra på mig, mysa med barnen. Det är i runda slängar det dagarna går ut på. Men något som jag har insett är att mat har en fantastisk positiv effekt i vårt hem. Familjens kök har plötsligt blivit ett form av provkök. Vi letar nya recept, provar oss fram, vi lagar den ihop, får barnen att rulla bullarna och det bästa av allt. Att till slut få sätta oss och äta tillsammans. Utan telefoner. Utan något som stör oss. Och det är kanske just det som hjälper mig på vägen till att bli starkare? Vad vet jag ????
